När lusten att blogga föll på, insåg jag plötsligt att det var första gången på drygt två år! Om nu någon läser min blogg, ber jag om ursäkt för detta långa avbrott. Kan bara skylla på jobb, utbrändhet och bristen på intressanta funderingar (eller i alla fall orken att omsätta dem i text).
För ca 25 år sedan hade jag en ekonomisk kris och var tvungen att leva utan ström i sammanlagt 13 månader (fördelade på två perioder, bla under vintern). Och detta med en liten dotter på ca fyra år i hushållet. Det var inte lätt men tusan så lärorikt! Här grundades mina "prepper-tendenser"!
Insåg snabbt att A och O var att "upprätthålla största möjliga normaltillstånd" för min lilla dotter. Något jag tydligen lyckades med då hon idag beskriver tiden som den mysigaste under hennes uppväxt! Allt vi gjorde tidigare skulle jag nu upprätthålla, för hennes skull, men helt utan ström. Ett jäkla jobb! Men uppenbarligen lyckades jag! Ändå bor jag en bit utanför samhället, såväl vattnet som avloppet försvann tillsammans med strömmen. Likaså värmen. Ändå gick det aldrig någon nöd på henne, tvärtom om man får tro henne själv.
Hur som helst var lärdomarna från perioden oerhört viktiga!
När jag växte upp under 60- och framför allt 70-talet, hade inte en vecka utan ström varit någon större katastrof för någon. Alla hade ett skafferi tex, alla hade mat hemma för minst en vecka, de flesta konserverade såväl det ena som det andra. Till stor del pga att de flesta mammor då var hemmafruar, men även andra kvinnor hade lätt klarat en vecka medan samhället inte fungerade.
I telefonkatalogen (ett fenomen som inte ens finns längre) fanns instruktioner om hur man skulle agera i händelse av krig (idag säger vi det lite mer neutrala "kris"). DÅ skulle vi vara beredda på att klara oss själva och våra nära och kära i 24 timmar innan samhällets insatser kommit igång. Och DÅ fanns det verkligen insatser!
Dessa 24 timmar blev långt senare 72 timmar, dvs tre dygn, och idag förväntas vi klara oss utan samhällets insatser i en vecka och det är en optimistisk bedömning! Detta då alla beredskapslager, med framför allt mat, är bortrationaliserade. MOB-förråd och liknande är utsålda eller skrotade. Kort sagt - vi har INGEN beredskap alls idag! Detta även om vissa politiker nu börjat vakna pga Rysslands invasion av Ukraina. Men det kommer att ta många år innan vår beredskap är som på samma nivå som under Kalla Kriget. Hur f-n kunde man låta detta hända?
Samtidigt har butikerna och matproducenterna försämrat läget ännu mer. Hur? Ja när det gäller butikerna så har de inte längre några lager. Är det slut på hyllan så är det SLUT. Deras system bygger på dagliga leveranser och påfyllnad. När det gäller producenterna så är det till stor del vårt eget fel! Jo, det är bara att erkänna!
Annerstedts hette tex ett företag som tillverkade konserver av svensk husmanskost, bla dillkött, kalops och det legendariska Salta Biten (grunden till husmansrätten lappskojs!). Klassiska camping-rätter för min generation! Även Felix, möjligen Findus, hade dillkött som glaskonserv. Annerstedts köptes upp och lades ner....
Blå Band hade mängder av pulversoppor (vem har inte värmt sig med deras fruktsoppa i en pulkabacke?), likaså Knorr. De finns i vissa fall kvar som soppar på tetror, men inte som pulver, vilket är det viktiga här - utan ström. Minns att Blå band (tror jag det var) hade MÄNGDER av pulversåser till pasta. Bland annat det otroligt goda Paprigano-såsen! Ingen av dessa finns kvar idag...
Det finns mängder av färdiga GODA pastasåser att köpa, från bla Kelda. Men dessa har givetvis inte samma hållbarhet som de klassiska pulversåserna och måste dessutom förvaras i kylskåp.
Visst är det tragiskt, men någonstans ligger ju ansvaret minst lika mycket hos oss som hos producenterna. Vi MÅSTE köpa produkter som inte kräver kyl eller frys! Dvs helkonserver och färdiga pulver!
ALLA bör efterfråga dessa produkter hos sina butiker och matproducenter! Bara för att nämna några - Knorr, Blå Band, Felix och Findus! VÅRT behov av beredskap hänger till stor del på DEM!
Torkade varor fungerar också, men Sverige är ett kallt och fuktigt land med många möss. Helkonserver klarar sig bättre. Torkade varor som såser, är dessutom betydligt svårare att göra. Själv har jag en enkel tysk konserveringsapparat. Man lagar sin mat, häller den i avsedda glasburkar, och kokar dem sedan i rätt temperatur i rätt tidslängd.
Jag vet att det finns fanatiker som avråder från den klassiska konserveringsmetoden, pga ev förgiftning - botulism. De förespråkar samma konservering men med amerikansk tryckkonservering. De har onekligen rätt i sak, men i Europa och Sverige har vi alltid konserverat på det klassiska sättet, och jag känner inte till några missöden - så det duger åt mig!
Kort sagt - det är vår plikt att efterfråga mer helkonserver, särskilt av färdiga rätter som tex dillkött, samt såser och soppor med mera i form av "pulver" istället för tetror.
Till sist - dessa änkor! Som släktforskare stöter man ibland på uttrycket att någon "konserverat en änka". Det innebär dock inte att hon lagts på burk och kokats under viss tid till specifik temperatur. Långt därifrån!
När en lärling, tex en skomakarlärling, är klar eller redan klarat mästerprovet och hans mäster dör, KAN lärlingen ta över skomakeriet genom att gifta sig med frun till förre ägaren - dvs att konservera änkan. Förekommer då och då i min egen släktforskning. Har dock lika lite med dagens behov att göra som det klassiska "Insylta aldrig humlor!" (Never insult the humble!).
