Vår beredskap och konsten att konservera allt utom änkor!

 När lusten att blogga föll på, insåg jag plötsligt att det var första gången på drygt två år! Om nu någon läser min blogg, ber jag om ursäkt för detta långa avbrott. Kan bara skylla på jobb, utbrändhet och bristen på intressanta funderingar (eller i alla fall orken att omsätta dem i text).

För ca 25 år sedan hade jag en ekonomisk kris och var tvungen att leva utan ström i sammanlagt 13 månader (fördelade på två perioder, bla under vintern). Och detta med en liten dotter på ca fyra år i hushållet. Det var inte lätt men tusan så lärorikt! Här grundades mina "prepper-tendenser"!

Insåg snabbt att A och O var att "upprätthålla största möjliga normaltillstånd" för min lilla dotter. Något jag tydligen lyckades med då hon idag beskriver tiden som den mysigaste under hennes uppväxt! Allt vi gjorde tidigare skulle jag nu upprätthålla, för hennes skull, men helt utan ström. Ett jäkla jobb! Men uppenbarligen lyckades jag! Ändå bor jag en bit utanför samhället, såväl vattnet som avloppet försvann tillsammans med strömmen. Likaså värmen. Ändå gick det aldrig någon nöd på henne, tvärtom om man får tro henne själv.

Hur som helst var lärdomarna från perioden oerhört viktiga!

När jag växte upp under 60- och framför allt 70-talet, hade inte en vecka utan ström varit någon större katastrof för någon. Alla hade ett skafferi tex, alla hade mat hemma för minst en vecka, de flesta konserverade såväl det ena som det andra. Till stor del pga att de flesta mammor då var hemmafruar, men även andra kvinnor hade lätt klarat en vecka medan samhället inte fungerade.

I telefonkatalogen (ett fenomen som inte ens finns längre) fanns instruktioner om hur man skulle agera i händelse av krig (idag säger vi det lite mer neutrala "kris"). DÅ skulle vi vara beredda på att klara oss själva och våra nära och kära i 24 timmar innan samhällets insatser kommit igång. Och DÅ fanns det verkligen insatser!

Dessa 24 timmar blev långt senare 72 timmar, dvs tre dygn, och idag förväntas vi klara oss utan samhällets insatser i en vecka och det är en optimistisk bedömning! Detta då alla beredskapslager, med framför allt mat, är bortrationaliserade. MOB-förråd och liknande är utsålda eller skrotade. Kort sagt - vi har INGEN beredskap alls idag! Detta även om vissa politiker nu börjat vakna pga Rysslands invasion av Ukraina. Men det kommer att ta många år innan vår beredskap är som på samma nivå som under Kalla Kriget. Hur f-n kunde man låta detta hända?

Samtidigt har butikerna och matproducenterna försämrat läget ännu mer. Hur? Ja när det gäller butikerna så har de inte längre några lager. Är det slut på hyllan så är det SLUT. Deras system bygger på dagliga leveranser och påfyllnad. När det gäller producenterna så är det till stor del vårt eget fel! Jo, det är bara att erkänna! 

Annerstedts hette tex ett företag som tillverkade konserver av svensk husmanskost, bla dillkött, kalops och det legendariska Salta Biten (grunden till husmansrätten lappskojs!). Klassiska camping-rätter för min generation! Även Felix, möjligen Findus, hade dillkött som glaskonserv. Annerstedts köptes upp och lades ner....

Blå Band hade mängder av pulversoppor (vem har inte värmt sig med deras fruktsoppa i en pulkabacke?), likaså Knorr. De finns i vissa fall kvar som soppar på tetror, men inte som pulver, vilket är det viktiga här - utan ström. Minns att Blå band (tror jag det var) hade MÄNGDER av pulversåser till pasta. Bland annat det otroligt goda Paprigano-såsen! Ingen av dessa finns kvar idag... 

Det finns mängder av färdiga GODA pastasåser att köpa, från bla Kelda. Men dessa har givetvis inte samma hållbarhet som de klassiska pulversåserna och måste dessutom förvaras i kylskåp.

Visst är det tragiskt, men någonstans ligger ju ansvaret minst lika mycket hos oss som hos producenterna. Vi MÅSTE köpa produkter som inte kräver kyl eller frys! Dvs helkonserver och färdiga pulver!

ALLA bör efterfråga dessa produkter hos sina butiker och matproducenter! Bara för att nämna några - Knorr, Blå Band, Felix och Findus! VÅRT behov av beredskap hänger till stor del på DEM!

Torkade varor fungerar också, men Sverige är ett kallt och fuktigt land med många möss. Helkonserver klarar sig bättre. Torkade varor som såser, är dessutom betydligt svårare att göra. Själv har jag en enkel tysk konserveringsapparat. Man lagar sin mat, häller den i avsedda glasburkar, och kokar dem sedan i rätt temperatur i rätt tidslängd. 

Jag vet att det finns fanatiker som avråder från den klassiska konserveringsmetoden, pga ev förgiftning - botulism. De förespråkar samma konservering men med amerikansk tryckkonservering. De har onekligen rätt i sak, men i Europa och Sverige har vi alltid konserverat på det klassiska sättet, och jag känner inte till några missöden - så det duger åt mig!

Kort sagt - det är vår plikt att efterfråga mer helkonserver, särskilt av färdiga rätter som tex dillkött, samt såser och soppor med mera i form av "pulver" istället för tetror.

Till sist - dessa änkor! Som släktforskare stöter man ibland på uttrycket att någon "konserverat en änka". Det innebär dock inte att hon lagts på burk och kokats under viss tid till specifik temperatur. Långt därifrån!
När en lärling, tex en skomakarlärling, är klar eller redan klarat mästerprovet och hans mäster dör, KAN lärlingen ta över skomakeriet genom att gifta sig med frun till förre ägaren - dvs att konservera änkan. Förekommer då och då i min egen släktforskning. Har dock lika lite med dagens behov att göra som det klassiska "Insylta aldrig humlor!" (Never insult the humble!).

Drömmar och vänner

Det finns onekliga vänner av olika slag =) Jag har just nu problem med datormusen så inlägget KAN se konstigt ut =) Vänner... Detta udda släkte! De kan såväl hjälpa som stjälpa Dig! De vänner jag har idag hör till de negativas skara! Med humor och rationalitet sågar de alla mina idéer.
Men en gång hade jag vänner som faktiskt supportade mina galna idéer! Det hela började egentligen redan när jag var liten! Jag älskade att göra ritningar utifrån Jules Vernes böcker! Allt från ubåtar (Nautilus) till flygplan. En god vän var dock mer kunnig inom området och sågade i regel, men inte alltid, mina idéer! I vuxen ålder fanns dock fascinationen för luftskepp kvar! Läste "Titta, en ballong!" hur många gånger som helst! En av mina vänner, ovanlig på flera sätt - dels uppmuntrade ha mina idéer och dels var han villig att sponsra dem! - uppmuntrade mig tidigt! Vi var inte jämngamla, men nyligen ensamstående med jämngamla döttrar. Det blev naturligt att vi umgicks och hade bla gemensamma semestrar. Det fanns dock en stor skillnad mellan oss - jag var låginkomsttagare medan han var mångmiljonär. Ändå blev vi nära vänner pga liknande livssituationer och mina drömmar. Våra döttrar var dessutom bästa vänner när det begav sig. Det fanns så många saker vi var fascinerade av båda två, en av dessa var nyttan av luftskepp! Det började med att jag var fascinerad av att porträttera svenska slott på foto, och insett att just slott i Mälardalen var som gjorda att fotografera från sjösidan, och helst en bit upp i luften, men inte från landsida utan från sjösidan. Detta ledde till idén om luftskepp från Sundbro, i Uppsala! Mälarslott sedda från rätt håll! Samt ev brölopps-resor! De hela skulle löna sig även om vi bara spikade helgerna! När vi räknat på vår idé ett tag så insåg vi att detta kunde bli ännu större om vi ville! Just nu är resandet i sig, viktigare än själva målet! Samtidigt som långsamt resande har blivit ett fenomen i sig! Ystad - Kiruna skulle just därför kunna ha en fast linje med luftskepp! Ett långsamt resande, på låg höjda då man ser allt,samt några fasta punkter där man stannar för natten. I samband med att jag anmält mig till en luftskepparexamen, i England, dog dock min sponsor.... Därmed dog trots allt hela idén. Men idén som sådan är fortfarande bra! Och någon får gärna ta över den.

Att ljuga sanningsenligt!

Ett inlägg jag filurat på en tid =)

Vi känner alla till historien där det skrevs i skeppsloggen att "idag var kapten nykter!". Men har vi funderat närmare över den?

Lögn brukar graderas som 1) Ren lögn, 2) Förbannad lögn och 3) Statistik. Men det finns minst en fjärde variant - Sanningsenlig lögn!

Dit hör bland annat ovanstående skämt om kaptenen. Själv brukar jag uppge att jag är närmare 40 än 30, när jag egentligen är 57. Helt korrekt alltså och därmed sanningsenligt, men det ger ju intrycket av något helt annat!

Hasse&Tage gjorde ett tyvärr bortglömt nummer av detta! Resten av ensemblen stuvade runt kulisser och annat bakom dem, medan herrarna själva satt i varsin badbalja på scenen. Så den enda ljudinspelning som finns är tyvärr full av störningsmoment, men finns ändå utgiven på vinyl vid ett tillfälle.

De båda herrarna i sina badbaljor föreställer två skvallerkrönikörer från landets två största kvällstidningar. De konstaterar att ingenting hänt egentligen, men att det inte kan hindra två slipade krönikörer!

Och det är nu vi får höra en radda fullkomligt sanningsenliga "lögner". Har inte ljudfilen till hands just nu, men tror ändå att andemeningen går fram ur mina ungefärliga citat!

"Ärkebiskopen syntes igår komma ut från en lyxkrog, och det fanns ingenting i hans klädsel som tydde på att han skulle ha varit inblandad i ett vulgärt krogslagsmål tio minuter tidigare!"

"xxx antal kronor saknas ur statskassan! Men det finns ingen anledning att misstänka prinsessan Sibylla den här gången!"

"Enligt uppgift från Skatteverket har radiochefen i år ha deklarerar fullkomligt korrekt!"

Osv, osv... Ni fattar poängen! Rekommenderar dock att ni försöker höra hela sketchen!

På min arbetsplats cirkulerade för flera år sedan ett envist rykte att jag och vår dåvarande chef hade haft en sexuell relation. Det stämde emellertid inte, men jag såg ju hur min chef våndades vid påståendet! Så när jag blev tillfrågad svarade jag att "Jag varken vill dementera eller bekräfta påståendet!". Observera att jag svarade att jag inte VILL, inte att jag inte KAN. Så mitt svar var ju ingen lögn. Ryktena blev ännu värre efter det och jag hade jätteroligt =)

Allt detta kan te sig humoristiskt och synnerligen akademiskt. Då bör man dock komma ihåg att slipade politiker använder sig av detta infernaliska sätt att ljuga dagligdags!

Reflektera tex över när politiker säger "i dagsläget". Det innebär i praktiken att vad de säger därefter varken var sant igår eller i morgon, utan bara just idag. Det är dessa språkliga nyanser som gör att deras lögner i regel passerar obemärkta. Om man inte är medveten om dem i förväg vill säga!

Längesen sist, eller, gammal kunskap i ny belysning - eller - stackars vegetarianer!

"Tordyveln flyger i skymningen" - meningen väcker nog en del minnen hos de som upplevde 70-talet! Denna fantastiska radioserie kom redan 1976, men först 1982 i bokform. Den skrevs av Maria Gripe och Kaj Pollack direkt för Sveriges Radio som dramatiserad följetong. Idag finns den i sin helhet som mp3 att ladda ner från just Sveriges Radio - och det rekommenderas verkligen om Du inte hört den tidigare. 

Jag hörde den redan 1976 och i serien förekommer två mystiska fenomen - dels att döda talar på band och dels att blommor har ett eget liv. Jag var tolv år då detta begav sig och jag blev oerhört fascinerad! Här väcktes min intresse för det paranormala! Och det har hållit i sig sedan dess!

Att spela in de dödas röster på band kom med tiden att kallas EVP - Electronic Voice Phenomena, och pionjären inom detta område var svenske Fredrich Jürgenson. Experimenten och forskningen fortsatte senare via Claude Thorlin. Jürgensson skrev två böcker om fenomenet och Thorlin en. Samtliga är oerhört fascinerande! Jag har även flera av Thorlins experiment sparade på kassettband. Några år senare gjorde jag egna experiment i samma stil.

 I "Tordyvel flyger..." nämns även "Blommornas hemliga liv" ett flertal gånger. Detta efter att huvudpersonerna märkt att en viss växt reagerar på mänskligt agerande på olika vis. Beställde denna hypotetiska bok på biblioteket flera gånger utan att få napp. Till sist var det någon som reagerade och menade att jag måste syfta på boken "Växternas hemliga liv". Och när jag läste den så insåg jag att visst var det rätt bok. Har sedan läst den oräkneliga gånger!

Och den finns på min lista över Aha-böcker, dvs böcker som på ett eller annat sätt visar hur allt hänger ihop. "Växternas hemliga liv" kom ut 1976 och skrevs av Christopher Bird och Peter Tompkins. Boken väckte en hel del rabalder när den kom. Att växter kunde ha känslor och reagera på mänskligt agerande, var ingen populär information. Varvid boken tämligen snabbt hamnade inom "pseudovetenskap". Idag, nästan 50 år senare, kan man dock via backspegeln notera att alltmer som stod i den boken idag har bekräftats! 

Idag vet vi att träd kan samarbeta i händelse av angrepp. Och den stora nyheten nu under våren 2022, men som hamnade i skuggan av kriget, är att svampar har ett språk! Via sina mycel kommunicerar de med hjälp av elektriska impulser liknande ord. Forskarna har funnit ca 50 enskilda "ord"! Detta gör att svamparna står närmare djuren än växterna! 

Och bara några veckor senare konstaterades att en lök känner när Du skär i den! 

Allt mer från den kontroversiella boken "Växternas hemliga liv" visar sig stämma! Trots att den blev totalsågad när den kom. Frågan här hur de som är vegetarianer eller veganer av moraliska skäl, nu ska agera när det visat sig att en grönsak har samma känsloliv som ett däggdjur. Kommer de att förneka nya vetenskapliga rapporter eller kommer det att startas organisationer i stil med "Potatisarnas befrielsefront"? 

Till syvende och sist ÄR människan en allätare, och skulle vi till 100% ta hänsyn till såväl djurs som växters känsloliv,skulle vi svälta ihjäl. Det finns en anledning till varför vi i regel står högst på näringskedjan! 

Och till de som inte hört "Tordyveln flyger i skymningen" än - gör det! Och läs vidare om de ämnen som nämns i historien!

Nytt år - samma omöjligheter

God fortsättning på er! Längesen sist jag hade något att skriva om här. Kan inte heller påstå att jag har så mycket nytt att komma med denna gång. Husköpet, i förra inlägget, sket sig pga att all tomtmark redan sålts av till grannarna så det fanns i princip varken plats att parkera på, eller göra en uteplats av. I övrigt var fastigheten perfekt, trots omfattande renoveringsbehov. 

 Åkte hem djupt besviken, men mina drömmar kunde aldrig förverkligas där. I övrigt har det nog inte hänt så mycket sedan sist, bortsett från att jag återigen har tackat nej till en intervju i en av de större poddarna. Jag accepterar endast skriftliga intervjuer! Jag må ha kontroveriella åsikter, och de flesta intervjuare klarar inte av att skilja på sak och person, vilket gör att de reagerar med ryggraden eller möjligen lillhjärnan när de hör mina svar, och därmed medvetet vantolkar allt jag säger - mer eller mindre medvetet. EXPO's intervju med mig är ett annat skräckexempel - man återgav frågorna och mina svar MEN bara halva svaren! Vilket resulterade i att intrycket blev exakt det motsatta mot vad jag faktiskt svarade! 

Kan ju passa på att påpeka att jag aldrig varit förintelseförnekare eller antisemit, vilket EXPO vill låta påskina. MEN jag är för yttrande- och tryck-frihet och därför anser jag att de sk historierevisionisternas funderingar bör få komma fram och publiceras. Det är trots allt så att "endast sanningar som tål att ifrågasättas är värda någon tilltro". Något av ett motto för mitt lilla bokförlag. Samtidigt har vi kontroversen runt mitt publicerande av "Sion Vises protokoll". Ett oerhört viktigt historiskt dokument som de hänvisas till i flera historieböcker, men i princip omöjligt att läsa i original. Jag gav därför ut detta dokument, och gjorde det med två helt olika beskrivningar - en beskrev protokollet som äkta, en som ett falsarium. Eftersom jag vägrar att idiotförklara de ev läsarna, tog jag inte själv inställning i förordet, trots att tveksamheterna är många från båda håll. Ytterligare något jag fick löpa gatlopp för. 

Som Voltaire aldrig lär ha sagt - "Jag håller inte med Dig, men skulle dö för Din rätt att säga det!" - något svenska journalister har missat! Jag avser att publicera flera verk/böcker som det hänvisas till i historieböckerna men som är i princip omöjliga att kontrollera på egen hand. När det gäller svensk historia så är det ofta som Johannes Magnus bok "Alla Svears och Götars konungar" det hänvisas till. Och detta med MÄNGDER av missuppfattningar! Personligen har jag köpt ett ex av den enda svenska utgåvan från 1600-talet och kan till att börja med konstatera att INGET jag läst om den visar sig stämma! Bla påstås att Johannes Magnus, avskydde Gustaf Vasa, må så vara, men man påstår även att han därför gör alla konungar vid namn Gustaf eller Gösta till tyranner. Problemet är att endast en kung bär det namnet, Gustaf Vasa själv, när Johannes Magnus skriver sin bok! En annan myt är att han ville placera in exakt 100 kungar före Gustaf Vasa. Det stämmer inte heller! Så varför är Johannes Magnus bok viktig än idag? Ja dels är det den bok som vår kunganumrering är baserad på, dels omnämns den i alla historieböcker (inklusive alla felaktiga påståenden!) utan att läsaren själv kan kontrollera. Den har trots allt inte givits ut på snart 400 år! Men andra ord, här finns ett histiriskt behov, och Ulwencreutz Media vill täcka det! 

Exakt samma sak som med "Sions Vises protokoll" och "Historierevisionism" - läsarna har rätt att veta exakt vad det är de fördömer. Vilket INTE innebär att jag sympatiserar med samtliga böcker jag publicerar! Kom ihåg - skilj på sak och person! Det finns många områden där jag skiljer på sak och person. Jag avskyr tex PRIDE, men har flera homosexuella vänner. Att jag avskyr invandringspolitiken och idén om mångfald hindrar inte från att jag har många vänner från utlandet! Detta just eftersom jag skiljer på SAK och PERSON. Jag kan ju inte avsky mina utländska eller nysvenska vänner, bara för att svenska politiker har en perverterad syn på hur samhället ska se ut. Det vore ju absurt! Ändå klassas jag ofta som rasist OCH antisemit! Världen är galen... 

Och eftersom jag faktiskt är kontroversiell och intervjuare gärna vantolkar allt man säger, utan att låta en tala till punkt, så tackar jag nej till alla icke-skriftliga intervjuer. Detta oavsett vilken politisk utgångspunkt intervjuaren har! Låt mig säga så här - i dagsläget finns endast tre tidningar jag skulle kunna tänka mig att skriva för, tre som aldrig publicerat dumheter om mig som person dessutom - Nya Tider, Kvällsstunden och Historiska Brott och Mysterier. De tre tidskrifter jag prenumererar på och som jag finner stort nöje av att läsa! 

Nya Tider har samma politiska utgångspunkt som jag, Kvällsstunden är oerhört allmänbildande och fullkomligt opolitisk, Brott & Mysterier är ju vad jag verkligen är intresserad av! När det gäller eventuella framtida intervjuer - ställer GÄRNA upp (skriftligen) om det gäller mina andra verk som tex "Från Oden till Vasa" eller den kompletta utgåvan av "Fornnordiska sagor". Dessa är mitt arv till eftervärlden och vad jag helst blir ihågkommen för. Inte åsikter och annat dumt jag blivit kallad och utsatt för, pga att givit ut böcker som behövde ges ut.

"Once in a lifetime"...

 "Once in a lifetime" - ett uttryck som inte betyder så mycket medan man är ung. Men som innebär desto mer ju äldre man blir.

Ens "lifetime" blir ju onekligen kortare ju längre tiden går.

Jag har tidigare tackat nej till två "once in a lifetime"-jobb. Dels som en specifik resebyrås representant i Västindien (Karibien). Jag skulle bo ombord på någon av Royal Caribbeans lyxkryssare i Västindien för att ta hand om svenska kryssningsturister. Ett drömjobb om det inte vore för att jag valde min då lilla dotter framför allt annat.

Samma dotter "kom i vägen" för nästa drömjobb. Jag sökte och fick jobbet som reporter i Stockholms skärgård. Det innebar allt från kostym i kommunfullmäktige till sjöställ för reportage om mor Anna på yttre skäret 105 år. Ur ett journalistiskt perspektiv ett rent hundjobb som ingen vill ha, men för mig var det i stort sett vad jag drömde om - att få skriva om ALLT som hände inom ett visst geografiskt område.

Allt från födslar till mystiska dödsfall. Och detta för tre olika lokaltidningar samtidigt! Kraven var att man tålde sjögång, kunde formulera sig i text samt fotografera. Till mitt förfogande stod en båt med kapten. Jämför med "Skärgårdsdoktorn" fast som journalist! Det föll på att jag inte kunde vara fast stationerad på Waxholm, med en dotter i Uppsala.

Kan inte klandra min dotter för att jag valde bort dessa drömjobb, det var MITT val att jag ville ha henne varannan vecka. Något som givetvis krånglade till det mesta i livet. Men sett i backspegeln så ångrar jag definitivt inte att jag alltid prioriterade henne, tvärtom.

Under en livstid hinner man ha många drömmar om framtiden. Med tiden blir vissa drömmar inaktuella och andra läggs på hyllan av praktiska skäl.

Min mest envisa dröm är dock om ett eget gods! En herrgård eller ett mindre slott, med generationsboende. Om jag ser till min egen situation - min mor i några rum och min dotter i en komplett lägenhet. En våning som ständigt är densamma, antik och ständigt förbättras, två andra för en ny familj eller ny generation, samt för den äldre generationen. Tanken är att man aldrig ska vara tvungen att vara ensam. Du har ett par rum som är Dina privata, men kan alltid sätta Dig i det stora köket eller tv-rummet om Du vill ha sällskap.

Ett generationsboende är också ett bra sett att bli förmögen! Boendet blir trots allt betalt förr eller senare, och fortsätter man att bo där generation efter generation så bygger man snart upp en familjeförmögenhet. Och "ärvda" pengar väger alltid tyngre än "nya". Varje generation kan bidra med något nytt till "godset", förutom underhåll. 

När min generation flyttade hemifrån, i tonåren, så hade vi inte mycket med oss! Lite samlat porslin och linne! Jag flyttade hemifrån 1983, aderton år gammal. Hade min egen säng och det var i stort sett allt! Mina föräldrar kom på kaffe och fick sitta runt ett campingbord, en på en stol och en på en kista jag gjort i träslöjden! Därefter fick jag möbler och porslin med mera från mina mor- och farföräldrar som passade på att rensa ut. Flera av dessa tallrikar har jag kvar än idag =)

En ny lägenhet, bostad, innebar samlat, lånat, utrensat och lite nytt. En salig blandning som med tiden sakta byttes ut. Idag möblerar ungdomar, som flyttar hemifrån, hela hemmet med elände från IKEA och Dollarstore! Vilket resulterar i extremt opersonliga hem, som ser ut att vara hämtade ur IKEAS reklam.

Nåja, detta om detta! Ju äldre man blir, desto färre blir drömmarna. Många drömmar rationaliseras helt enkelt bort. Andra hamnar på hyllan så att säga.

Jag hade slagit mig till ro med att bo i mitt lilla hus på ca 125 kvadrat. Detta tills jag talade om arv osv med min dotter. Hon skulle vara tvungen att rensa ut mängder, för att ens kunna bo i mitt hus efter mig! Snacka om stresspåslag och dödsångest! Att jag lovade att hemsöka henne om något brändes, hjälpte föga - "vill gärna ha Dig spökande här!"

Och inte har jag "samlat" hela livet bara för att det ska eldas upp en gång när jag är borta! Eldas upp av någon som inte ser skillnaden mellan en bok för 20.000 kr och en för 2 kr... Min dröm var ju inte bara att "samlingarna" skulle vara intakta, utan dessutom utökas, efter min bortgång.

Ett generationsboende skulle göra detta möjligt. En huvudbostad där antikviteter med mera ständigt ökade och förbättrades, en bostad för den äldsta generationen med de mest personliga och värdefulla föremålen, samt en "ungdomsbostad" där nästa generation fick inreda osv som de ville. Det är SÅ man bygger en familjeförmögenhet osv.

Min dotters "hot" om att bränna större delen av mitt bibliotek när jag en dag är borta, gav mig inte bara en extrem dödsångest för första gången - jag är allt annat än rädd för att dö, men vad som händer med mitt "livsverk" är oerhört viktigt! Det väckte dessutom liv i drömmen om att skapa just detta generationsboende!

Då krävs en herrgård eller ett mindre slott. Köpa gammalt eller bygga nytt efter eget huvud? Fördelar och nackdelar? Och de olika kostnaderna dessutom.

Nu, huvudorsaken till detta inlägg, har jag funnit det i det närmaste perfekta objektet! En slottsliknande byggnad, K-märkt utvändigt (om jag förstått rätt) och på mer än 900 kvadrat. Takhöjd 3,60! Min himmelssäng passar perfekt =)

Priset hamnar också inom vad jag har råd med! Men det krävs MYCKET jobb - invändigt! Utvändigt är det redan perfekt - ser ut som ett mindre slott.

Frågan är då - varför tvekar jag? Detta är ju på många sätt vad jag drömt om! Är det allt jobb och tanken på vad jag orkar göra med det jag redan har? Eller som en svåger uttryckte saken - Det här kommer att ge Dig den energi Du behöver!

Och kanske är det exakt så, att den situation jag sitter fast i dränerar mig på energi. Misstänker det!

Till syvende och sist - ska jag agera försiktig general, eller kasta mig huvudstupa in i det hela och följa min gamla dröm? Och inte bara min gamla dröm, utan dessutom mitt löfte till fästmö no 3 (min stora kärlek) om att en dag namnge ett gods efter henne - Emeliehof.

Är detta det framtida Emeliehof?

Vägföreningar och perverterad demokrati

 För drygt trettio år sedan köpte jag ett litet hus i ett idylliskt sommarstugeområde vid sjön. Vi var en handfull som bodde året runt. Om vintrarna hjälpte vi varandra om det behövdes. Fritidsboende kunde ringa och fråga om man kunde tänka sig att gå och slå på värmen åt dem i stugorna innan de kom ut över jul och nyår. 

Vår lilla väg är och var privat, och på den lärde sig min dotter att cykla. Då växte det gräs och smultron mellan hjulspåren och på våren drog vi stövelklackarna mellan smältvattenpölarna och ledde vattnet ner i diket. Aldrig någon som körde för fort, det gick inte ens på det underlaget. Kort sagt en idyll för barn.

Så såldes ett hus längre bort längs vägen. Dit flyttade en åkare med egen lastbilspark. Plötsligt var vi tvungna att rensa upp längs vägkanterna, minst en halv meter in. För att inte nämna tre meter upp. Här där ekarna lövverk hängde så vackert så att vägen bitvis påminde om en tunnel.

Eftersom nämnde åkare körde sönder vägen med sina tunga lastbilar, så började han även att skrapa och behandla vägen. Det var ju trots allt han som körde sönder den.

Sedan kom ett hispigt fruntimmer in i bilden och hon började sätta upp skyltar på träden om att folk skulle plocka upp efter sina hundar. Detta trots det faktum att vi bor ute i skogen...

Dessa två har sedan kämpat i vägföreningen för att vi ska asfaltera hela vägen. Nästa steg blir väl fartgupp, gatubelysning, trottoarer och övergångsställen.

Inför årets årsmöte i vägföreningen skickades information ut till alla, information vi skulle ta ställning till för att sedan rösta om under årsmötet. Informationen var dock väldigt lömskt formulerad, som skriven av en sosse.

Det gällde givetvis asfaltering av vägen. Vi fick två JA-alternativ att välja på men inget NEJ-alternativ! Kort sagt var valet redan gjort av styrelsen och det som skiljde de båda JA-alternativen var hur vi ville lägga upp kostnaden. Att få rösta NEJ till idiotin var inte ens en möjlighet.

Men stor majoritet vann *trumvirvel* - JA-alternativet! 

Själv kunde jag inte vara med på mötet pga jobb, men tog del av all skriftlig information och lämna mejlsvar om att jag röstade NEJ, trots att alternativet inte ens fanns. När jag sedan ifrågasatte beslutet fick jag de vanliga klyschorna - det var ett majoritetsbeslut (tacka fan för det!) och (det värsta!) det går inte att stoppa utvecklingen!

Kruxet är att det inte är utveckling att sakta med säkert sabotera och förstöra en idyll, tvärtom är det avveckling och medveten förstörelse av en fantastisk miljö få förunnade att bo i.

Vill man ha asfalt, gatubelysning och betong så bosätter man sig inne i ett samhälle och banne mig inte i ett idylliskt sommarstugeområde!

Mycket elände har jag gått igenom och överlevt tillsammans med detta hus, allt från läckande tak till eldsvådor. Men jag har aldrig varit så nära att ge upp och sälja allt som nu.