Solglitter.... Och då talar vi inte om vårtecken!

Barndomsminne. Lättkränkta bör sluta läsa här! Detta emedan detta utspelar sig under 60-talet med den då rådande vokabulären.

Mina föräldrar hade köpt ett hus, en villa, på exekutiv auktion. Medan min far renoverade den och bodde där ensam så bodde resten av familjen, mamma jag och min äldsta lillasyster, hos mina morföräldrar i deras lilla villa i Svartbäcken i Uppsala. Då och därifrån härstammar en hel del av mina äldsta minnen. Detta var sommaren 1969.

Då var jag mer än tre år och givetvis har jag även minnen från lägenheten vi bebodde innan dess. Men just detta minne utspelar sig under dessa månader då vi bodde hos mina morföräldrar. Har många minnen från den tiden, men detta handlar om ett specifikt.

En vacker eftermiddag lekte jag ensam i Morfar och Mormors trädgård. Plötsligt klev en neger över häcken! Han kom inte in i trädgården via grindhål eller liknande, utan klev bokstavligen över tomtgränsen från trädgården som låg bakom Morfars och Mormors. 

Jag hade något år tidigare sett mitt livs första neger i Uppsala centrum, och detta var något år senare och betydligt mer "påträngande". Så jag blev rädd! Han såg dock vänlig ut och hade en stor resväska i handen.

Minns inte hur och när min Mormor dök upp. Men det visade sig att mannen sålde barnböcker. Dessa hade han givetvis i sin resväska. Har dock svaga minnen av kommunikationen mellan Mormor och mannen. Mormor kunde ingen engelska och han kunde högst enstaka ord på svenska. Mötet slutade med att Mormor köpte två böcker, den första och den sista i en samling på fyra. Jag fick den ena och min 6 år äldre morbror fick den andra. Och det är just dessa böcker detta inlägg handlar om - de hette "Solglitter". Och var författade av någon som hette Arthur Maxwell.

Kan inte påminna mig att någon någonsin faktiskt läste dessa sagor för mig, men minns att jag läste dem själv så fort jag lärt mig läsa. Bilderna i böckerna var idylliska, men texterna... Sagorna var HORRIBLA! Samtliga gick ut på att barn skulle tyglas genom skuld och dåligt samvete! Som exempel, någon blev arg på sin mor, varvid hans hund blev ihjälkörd av en bil och det alltså var hans eget fel eftersom han varit arg på sin mor! Exemplet är påhittat! Men det var den logiken som genomsyrade alla sagor. Hur dessa kunde kallas "Solglitter" är obegripligt!

Därmed kunde detta inlägg ta slut, om det inte vore för att jag trettio år senare beskrev dessa böcker, för dels en god vän och dels en kollega. Ingen av dem trodde på  min beskrivning! Och med åren hade jag utvecklats i min avsky gentemot dessa böcker att jag såg dem som ren barnmisshandel i bokform. Både min vän och min kollega trodde att jag överdrev...

Min vän köpte de fyra volymerna av "Solglitter" på ett antikvariat. Till saken hör kanske att hon samlade på barnböcker. Hennes dom blev hård! "Detta är ju värre än Du beskrev! Det är böcker som dessa som gör folk sinnessjuka! Här finns allt för att göra en person schizofren."

Kollegans och min diskussion skedde många år senare då internet blev det självklara valet för att hitta information. Vi googlade "Solglitter" gemensamt och hittade flera bloggare som skrivit om dessa böcker!

Tar mig friheten att citera och länka vad vi fann!

Förnöjsam Pappa:

"Där fanns, i morfars och mormors furuskåp i kammarn, en bok som hette ”Solglitter”.

Med ett omslag föreställande en bräkande idyll i klara färger, men fylld av korta berättelser som kokade av klander, sorg och gråt. Döende ormbitna hundar, fadershjärtan brustna av förnekelse och högfärdiga småflickors straff.

Den ende författare jag känner till som kan mäta sig med detta destillat av tragedi är Stig Dagerman. Men min uppfattning är att Stig Dagerman om han fått läsa ”Solglitter”, tagit in på Beckomberga på störten.

För när man får kontakt med känslan av det sköna i att få ett hårt straff för något man råkat göra utan uppsåt, när man uppskattar känslan av en livsvarig örfil för en felaktig tanke man tänkt, då har man nått masochismens nirvana.

Kan man kalla en sådan bok för ”Solglitter”, så kan man kalla Ingmar Bergmans film ”Hets” för ”Kul med Caligula” eller Adolf Hitlers bok ”Mein Kampf” för ”Europa i mitt hjärta”."

Bloggaren Kulturkollo:

"Solglitter är sedelärande religiösa berättelser som tidigt planterade skulden i mitt unga sinne. Det tog 5 år av psykoterapi att få bukt med den."

Dessa två bloggare har ungefär samma uppfattning om "Solglitter" som jag själv. Det framkommer även att det tydligen är Sjundedagsadventiserna, en frireligiös sekt, som stått för spridningen. Ändå kan jag inte påminna mig något tjat om Gud etc i sagorna. I min värld blir detta extra lömskt!

Sedan hittade vi otroligt nog en bloggare som tog dessa sagor i försvar och dessutom älskade dem så pass att hon återpublicerar dem i sin blogg! Hos Jadjos Blogg kan Du läsa de sagor hon skrivit av. Jag VET inte men får intrycket av att vederbörande är frikyrklig, men även då BORDE man inse hur skadliga dessa sagor är, även om hon återger de mildare sagorna. 

Helhetsintrycket av "Solglitter" vol 1 - 4 måste rent objektivt bli att detta är ren och skär barnmisshandel i bokform!

Och just eftersom folk har så svårt att tro mig när jag berättar om den ångest och de mardrömmar böckerna framkallade, så har jag paradoxalt bestämt mig för att köpa in dem till mitt privata bibliotek - som avskräckande exempel på hur barnböcker ALDRIG får skrivas!

Har Du egna minnen eller erfarenheter av dessa groteska böcker så får Du mer än gärna kommentera detta blogginlägg! Är övertygad om att vi är många i min generation.

 

Svea Rikes vagga...

 Som alla vet är jag oerhört historiskt intresserad, ju äldre historia desto mer spännande! Samtidigt är det ett faktum att jag inte är akademiker och att så kallad "gentlemannaforskning" (dvs privat sponsrad forskning) inte står högst i kurs. Vilket i sig är något av en paradox! Så kallad gentlemannaforskning, allt ovanligare idag, är ju per automatik mer objektiv än sponsrad forskning!

Nåja, en av mina närmaste vänner och jag själv, är oerhört intresserade av svensk historia. Han är dock av den så kallade västgötaskolan, som hävdar att de flesta historiska skeenden i vårt land innan Gustaf Vasa, skedde i just Västergötland.

Västgötaskolan har en hel del viktiga poänger, kanske framför allt att det grävs mer i Mälarlandskapen än i Västergötland. Statistiken visar att 80% av alla utgrävningar görs i Mälarområdet och 20% i resten av landet! Alla oberoende forskare inser hur fel/snett det är!

Vi, dvs min vän och jag, har gemensamt kikat på Dag Stålsjös utmärka dokumentärserie "Svearikets vagga" och läst den utförligare boken med samma namn. Här finns mängder av relevanta frågeställningar och spekulationer! Även jag som gammal uppsaliensare är tvungen att inse det! Även om vän envisas med att placera "vaggan" på Kinnekulle, något jag ser som synnerligen förhastat.

Jag och min gamle vän planerar nu en roadtrip med husbil, till de viktigaste platserna i Västergötland, platser som jag via min morfars farfar har anknytning till ( i övrigt enbart nord-upplänningar så långt tillbaka man kan komma!). Här finns en hel del jag vill SE, och ännu mer som jag vill veta mer om.

Tvivlar starkt på att jag kommer att ansluta mig till "västgötaskolan", men här finns en hel del frågor och kopplingar som kräver vettiga och sakliga svar! Och dessa frågeställningar ställer jag mig tveklöst bakom! Jag må vara uppsaliensare, men jag är inte prestigestyrd!

För egen del, invänder jag främst mot att folk aldrig först definierar vad de menar med "Svea Rikes vagga"! Är det Sverige som det ser ut idag? Då behöver vi inte gå längre tillbaks än till unionsupplösningen 1905! Eller är det när vi blev en "nation", en statsmakt, då hamnar vi på Birger Jarls tid (västgöte!). Men Svea RIKE är ju givetvis äldre än Svea Nation, så var bodde svearna och hur byggde de sitt rike? Var uppstod "fröet" till Sverige, varifrån började det som idag är Sverige? - DET är Svea Rikes vagga för mig. Och jag placerar det i Uppland.

Asarna kom hit, från Svarta Havet, straxt före vår tideräknings början. De slog sig ner HÄR i Tiundaland eftersom det var ovanligt vackert här (skärgård) vi den tiden och folk var tillräckligt korkade för att tro att de var gudar redan under sin livstid, bla pga runskriften de förde med sig. Enligt Åke Ohlmarks, och jag håller med. Men västgötaskolan vill placera dessa händelser runt Skara istället.

Och det är inte omöjligt att de har rätt! Så länge Västergötland inte blir ordentligt arkeologiskt undersökt kommer vi aldrig att få veta! Och vi VILL veta, oavsett vad!

Personligen placerar jag Svea Rikes vagga i Uppland, MEN jag anser att Västgötaskolan har rätt i sina frågeställningar! GRÄV MER i Västergötland, dvs om man vill få en rättvis och objektiv bild av vår fornhistoria!

PS Till saken hör möjligen att jag funderar på en bok om svenska Storhögar eller Kungahögar, med tonvikt på den folkliga traditionen runt dem. Vilka sägner finns det? Vad säger ev utgrävningar? Osv. På många sätt anknyter det till min tidigare, och avslutade forskning om forntida regentlängder.