Funderingar i regeringskrisens spår

En dag som denna dyker ett gammalt påstående upp här och var - att svenskarna i själ och hjärta är socialdemokrater. Men ligger det någon sanning i det?

Jag föddes på 60-talet, växte upp under 70-talet, och min far var en typisk gråsosse - röstade rött men tänkte blått och svor ständigt över allt högre skatter. Han föddes 1941 mitt under kriget, vann en A-barnstävling och fick en banan. Han blev en typisk knegare inom kommunens gatukontor.

Ständigt strävade han framåt och uppåt för att familjen skulle höja sig från arbetarklass till medelklass, åtminstone när det gällde yttre attribut och sina barns utbildning. Och vi hamnade i ett trevligt och typiskt småborgligt villasamhälle. Vår uppväxt blev på många sätt idyllisk, ett samhälle där dörrar och bilar kunde lämnas olåsta och man inte behövde låsa in allt över natten. Periodvis fick han jobba 18-20 timmar om dagen för att klara av det.

Han var stolt sosse. Men han var sosse enligt landsfadern Per-Albins och Erlanders definition. Folkhems-Sverige. 1960 hade vi världens högsta levnadsstandard och endast 14% inkomstskatt. Klart han gnällde på 70-talets skatter!

Jag tror han var sosse hela livet, även om han aldrig gillade Palme eller de som kom efter.

Själv kallas jag alltsomoftast för högerextrem. Inte en beskrivning jag skulle använda. Visst jag är konservativ i det mesta, reaktionär i några frågor, liberal i att jag avskyr förbud och påbud. Men jag finner även bra idéer hos vänstern. De enda svenska politiker jag någonsin beundrat är just Per Albin samt Ian Wachtmeister. Vad säger det om mig egentligen? Är jag "högerextrem" eller bara självständigt tänkande?

Oavsett om det är arv eller miljö så är "framåt och uppåt" något fullkomligt självklart för mig och det torde vara varje förälders mål, att föra sin familj, sina barn, framåt och uppåt mot en ännu bättre tillvaro än vad man själv hade. Dock aldrig med förakt eller skam för var man ursprungligen kom ifrån.

Om man då ser tillbaka på de senaste 60 åren i Sverige, så kan man bara konstatera att Socialdemokratiska partiet inte längre är vad det varit. Det var längesen man värnade den egna befolkningen, som betalar deras höga löner och håller landet fungerande genom att lydigt betala allt högre skatter. Det finns en anledning till varför så många väljare gått från sossarna till Sverigedemokraterna och att sverigedemokrater allt oftare kallas retro-sossar. Och hade Per Albin levt idag hade han varit Sverigedemokrat om inte rent av partiledare för Alternativ för Sverige!

Kort sagt, svenskarna är nog sossar i själ och hjärta fortfarande och allt prat om "högervindar" i landet är i regel struntprat. Det är Socialdemokratiska partiet som svikit sina väljare, inte tvärtom. Därmed har de även svikit landet och sin förbaskade plikt att sätta den egna befolkningen först. Man kan inte säga att Socialdemokraterna dragit iväg åt vare sig höger eller vänster, utan bara ut i det blå och saknar idag all förankring i den verklighet deras gamla väljare lever i. 

Själv reagerar jag inte längre när någon påstår att jag är högerextrem, för jag vet att jag i själ och hjärta verkligen är sosse, till skillnad från Socialdemokratiska partiet, och därför röstar jag idag "högerextremt". Ständigt framåt och uppåt, för oss alla och för Sverige!