En engångsföreteelse!

Denna blogg är INTE tänk att vara politisk på något vis, tvärtom ska den vara personlig. Men även politiska åsikter kan vara personliga och därför kommer här ett politiskt inlägg. Dock får det ses som en engångsföreteelse!

Jag röstade på NationalDemokraterna så länge det var möjligt. Partiet ligger tyvärr i malpåse just nu. Enligt mainstreammedia gör det mig till nynazist eller liknande. Men ND, såväl som jag, var etnopluralister, dvs vi anser att varje folk har rätt till sitt eget land. Detta är en nationalistisk inställning och allt annat än rasistisk. När tex komikern Özz Nüjen säger sig vara nationalist för han vill ha ett fritt Kurdistan, han är kurd, så anses det allmänt vara okej, men inte om jag hävdar samma sak för Sverige och svenskarna. Frågan är varför! Om kurder, basker, flamländare, katalaner, mfl, har rätt till sitt eget land, vilket jag anser - varför har inte svenskar samma rätt? Min grundtanke är: ett folk - en stat - även för svenskarna. Hur tusan kan det anses rasistiskt?

Sverige och Europa har slagits mot två totalitära ideologier - kommunism och nazism - och besegrat dem båda. Nu står vi inför en tredje kamp. Denna gång mot en fanatisk religion och ideologi - islam. På alla sätt en värre fiende än de två tidigare! Och istället för att bjuda motstånd tävlar våra politiker om vem som kan vara mest tolerant! Europas portar står öppna, pengastinna muslimska stater bekostar moskéer i respektive land. Samtidigt som man uppmuntrar förökning. 

Det finns idag mer än 42 helt muslimska länder, men bara ETT för svenskar! Och om mindre än två generationer är muslimerna i majoritet även i Sverige, även om invandringen stoppas NU. Jag är medelålders, har en dotter och en nyfödd dotterdotter. Den sistnämnda kommer att växa upp i ett muslimskt land. Och i dessa länder står INTE kristna och ateister högt i kurs!

Kort sagt - folk måste inse att islam är ett ännu större hot än vad kommunismen och nazismen någonsin var!

Medan min flickvän Linda levde, även hon gammal NationalDemokrat trots att hon var adopterad från Sri Lanka, propsade hon på att jag skulle "göra en Macron". Dvs göra som den nuvarande franske presidenten, och ställa upp i valet utan partitillhörighet, något som i princip är omöjligt i Sverige. Hon ville oavsett det att vi skulle försöka. Vi hann göra en hel del innan hon avled hastigt och oväntat av att hennes stora kroppspulsåder brast (hennes operation sköts upp en gång för mycket, just pga alla flyktingar som ansågs viktigare!). Därmed kom min politiska karriär av sig. Det var hon som hade kontakterna och som skötte allt. Kvar finns endast den presentation vi skrev om mig som politisk person. Betänk att jag är nationalist, inte i medias betydelse av nazist, utan nationalist i egenskap av motsatsen till globalist. Dessvärre ligger mina planer på en politisk karriär, på hyllan sedan Linda avled. Men presentationen kan ändå ha ett visst värde.

Här följer den presentation vi skrev ihop:

Vem är jag? Vad vill jag?

Ett försök till presentation

Jag heter alltså Lars Ulwencreutz och brukar beskriva mig så här på sociala medier - Konservativ nationalist, rojalist och EU-motståndare - givetvis. Svart bälte i Sudoku. Far, författare, förläggare, lantjunker, prepper och gentlemannaforskare.

Intresserad av böcker, film, kriminologi, historia, fotografering, matlagning, medicin, släktforskning och mycket annat.

Medelålders, vit och heterosexuell sk cis-man, dvs allt det som idag föraktas i debatterna. Ändå är det ofrånkomligen just vi som fortfarande bär samhället på våra axlar. Och som nu påtvingats försörjningsplikt för personer som en majoritet av befolkningen aldrig velat ha hit.

Jag har barn och det är bara en tidsfråga innan jag har barnbarn, och för att kunna se dem i ögonen så engagerar jag mig nu politiskt. Detta trots att mitt hjärta troligen inte klarar den påfrestning en verklig valkampanj innebär. Jag är alltså villig att dö för möjligheten att kunna se mitt barnbarn i ögonen med gott samvete. Jag känner helt enkelt att jag måste göra något, göra vad jag kan för att ge dessa barnbarn en trygg framtid.

Jag röstade på Nationaldemokraterna så länge de fanns kvar och när partiet lades i dvala blev jag politiskt hemlös. Har aldrig kunnat sympatisera med något av de sju etablerade partierna eftersom de i grund och botten för samma politik, en politik som jag starkt vänder mig emot. En tid stod mina förhoppningar till Sverigedemokraterna men dessa liberaliseras alltmer i sin strävan efter att få komma in i maktens värmande finrum. Kort sagt blir det allt svårare att skilja dem från resten av partierna, bortsett från på en punkt. SD som brukar anklagas för att vara nazistiska är det enda parti vi har som är pro-Israel, medan resten är pro-Palestina. Logiskt? Inte mycket! Och detta oavsett vad man anser om denna lokala konflikt i Mellanöstern som egentligen inte rör oss.

Givetvis finns ett antal intressanta mindre partier, men inget av dem känns helt rätt för min del. Därför har jag efter många om och men accepterat och låtit mig övertalas till att ställa upp i valet som partilös.

Skulle jag beskriva mig själv politiskt med ett enda ord, så skulle det vara ”retrososse”. Inte så konstigt som det låter med tanke på att en av de två enda svenska politiker jag någonsin beundrat, är Per Albin Hansson – mannen som grundade folkhemmet. Den andre är Ian Wachtmeister.

Jag är alltså nationalist. Detta är ett begrepp som idag ofta felaktigt förknippas med främst rasism och nazism. Men även socialdemokraterna var nationalister åtminstone tills Palme tog över. För mig betyder nationalism, utöver att jag älskar mitt land och mitt folk, att jag anser att idén ”ett folk- en stat” är en självklarhet. Och givetvis ska detta även gälla svenskarna även om dagens politiker öppet påstår att vi som folkgrupp inte existerar. Detta samtidigt som man i regel stödjer andra folkgruppers önskan om egna stater. Som en naturlig följd av detta är jag givetvis FÖR ett självständigt Skottland, Vallonien, Katalonien osv. Detta eftersom jag är verklig demokrat och nationalist.

Demokratin är helig för mig. Den är inte ofelbar men det är det bästa systemet som står till buds. Demokrati innebär i grund och botten folkstyre och det är något vi behöver mer av, mycket mer. Så fler folkomröstningar i viktiga frågor och dessa ska vara bindande, inte rådgivande som idag. Logiken säger att ju större enheter desto mindre blir själva folkstyret och därmed demokratin. Så att vara för ett utträde ur EU, ett Swexit, är att verkligen vara för en utökad demokrati. Därutöver bör vi givetvis införa kommunala folkomröstningar.

Min uppfattning om Sverige idag är att vi befinner oss i fritt fall på alla plan. Ett samhälle där vår respekt och vår tolerans för alla slags grupper som faller utanför det sk normativa gjort att det idag är dessa smågrupper som anger takten och tonen för hur den breda allmänheten ska leva. Och den respekten och toleransen är tyvärr inte heller ömsesidig. Detta bevisas dagligen genom att såväl politiker som så kallade kändisar kan uttala sig i stil med ”Jag hatar alla vita män!” och detta sedan hyllas i pressen!

Samma press som uppmanar oss att inte föröka oss samtidigt som de propagerar för ökad invandring för att landet påstås ha för få invånare! Samma politiker och press skiljer aldrig på svenskar och svenska medborgare, vilket ju i grunden är två helt skilda saker! Enligt dagens självutnämnda anti-rasister är detta självklara faktum dessutom rasistiskt att påpeka. Enligt deras sätt att resonera är en katt född i ett stall per automatik att betrakta som häst. Logiken är minst sagt absurd och hyckleriet vet inga gränser. Alla som bosätter sig i Sverige betraktas som svenskar (inte bara som svenska medborgare), samtidigt som man anser det självklart att vi inte blir kineser bara för att vi flyttar till Kina och blir medborgare. Och dessa inkonsekvenser och logiska kullerbyttor möts vi ständigt av från politiker och deras främsta propagandaorgan – medierna.

Sedan 1975 har vi utsatts för två stora sociala experiment. Dels ”det mångkulturella samhället” och dels ”genusteorin”. Detta innebär att samhället och debatterna idag är baserade på subjektiva känsloargument, en massa tyckanden, istället för saklighet baserad på empirisk naturvetenskap. Man diskuterar, helt seriöst, på politisk nivå om att införa ett tredje kön tex, utöver de två enda som rent vetenskapligt existerar. Om man överför tanken på något mer konkret än våra egna upplevelser, så blir absurditeten uppenbar – oavsett hur mycket jag tycker eller inbillar mig att min bil är en helikopter, så kan den ändå inte flyga. Vi måste inse att experimenten, oavsett hur godhjärtade tanken med dem var från början, totalt har fallerat.

Utöver problemen som skapas genom folkutbytet och genus-vansinnet, så ligger försvaret, lag & rätt, skolan och pensionärerna mig extra varmt om hjärtat. Man skulle kunna sammanfatta det så här – att vuxna män som upplever sig själva som små flickor, inte får gå på damtoaletten är inget verkligt problem. Att vi har hemlösa och fattigpensionärer är däremot det i allra högsta grad!

Så det främsta symptomet på vårt samhälles förfall är den sk snöflinge-generationen. En generation som blir kränkta av allt, med lite god vilja, och försöker omforma resten av samhället utifrån sin egen kränkthet. Det finns två effektiva sätt att komma till rätta med detta varav bara det ena är genomförbart. Det ena tolv månaders obligatorisk värnplikt, oavsett kön, och det andra är att hela 08-området får leva sex månader under den kallare delen av året, helt utan ström. Att vara strömlös lär en snabbt skillnaden på verkliga problem och inbillade.

Så vad vill jag göra? Till att börja med avser jag att tillsätta ministrar utifrån kompetens istället för partifärg. Som exempel vore tex Leif G W Persson en dröm att få som justitieminister. I övrigt, rent administrativt, behövs en helt opolitisk ämbetsmannakår samt givetvis ett återinförande av tjänstemannaansvaret.

Därefter kan vi börja sträva mot målet – ett samhälle baserat på förnuft istället för på de lättkränktas tyckanden.

1960 hade vi världens högsta levnadsstandard, 14% inkomstskatt och ingen moms. Och det är målet att vi ska nå dit igen! Dessutom hade vi då något som saknas idag – en framtidstro.

Man kan inte hindra utvecklingen sägs det. Det må vara sant eller inte, men man kan lika förbaskat styra den och den går att styra tillbaka till en modernare form av en äldre version. Det är ingen skam att återgå till något som faktisk var bättre än det som kom och ersatte det. All utveckling är onekligen inte positiv, tvärtom.

Jag värnar med andra ord Sverige och svenskarna och sätter svenska intressen främst. Detta kommer garanterat att ge mig epitetet rasist, men i så fall bär jag det stolt med rak rygg och höjt huvud.

Det finns framför allt tre saker som dagens politiker verkar fobiska för. 1) Att säga – ”Jag tar ansvar för det här!” 2) Att kalla en spade för en spade 3) Enkla lösningar på invecklade problem. Och när det gäller det förstnämnda så är det verkligen något som folk längtar efter!

Jag lider inte av någon av nämnda fobier, tvärtom. Därför är min främsta valslogan –

Rösta på mig så tar jag hand om skiten!

Och enklaste sättet att rösta på mig är genom att skriva mitt namn på en blank valsedel!