Olösta mysterier och Mysko Nyheter

För många år sedan figurerade jag på mängder av listor över frilansande skribenter. Mitt ämnesområde var olösta mysterier & oförklarliga fenomen. Så hände det sig att en av dessa listor eller register, uppmuntrade listade skribenter att starta nyhetsbyråer istället och jag nappade - halvvägs. 

Jag byggde upp ett globalt nätverk som övervakade just mina ämnesområden, men jag startade aldrig själva nyhetsbyrån.

I februari 2017 gick jag in i väggen och hade då börjat jobba på en bok med titeln "Olösta mysterier". Hann skriva ungefär 160 sidor innan kraschen. Men även uppdatera mitt gamla nätverk som ännu fungerade.

Nu sitter jag med en drygt halv meter hög pappershög av utprintade A4. Det är min research till det som ännu inte är skrivet till boken. Boken skulle ha varit klar hösten 2017, nu är det mars 2021 och jag har fortfarande bara 160 sidor klara. Men det kliar i såväl fingrar som hjärna så endera dagen sätter jag igång igen!

Men tanken på själva nyhetsbyrån ligger ändå och skaver. Jag borde kunna använda detta nätverk, denna nyhetsövervakning, på ett bättre sätt. Men hur?

Två idéer finns - dels att försöka börja skriva för den eminenta tidningen "Historiska brott och mysterier". Jag har prenumererat sedan första numret - helt i min smak! Dels att förmedla dessa nyheter på något vis, på regelbunden basis. Frågan är hur? Det finns ju flera alternativ - egen tidning, en nyhetsblogg, en YouTube-kanal, eller en podd. Samtliga har för- och nackdelar, såväl tekniskt som ekonomiskt.

Valet står väl främst mellan en podd och en YouTube-kanal. Jag har tekniken för båda. Tanken är inte att tjäna pengar på detta på något vis, så naiv är jag inte. Men jag fascineras av ämnet och vill dela med mig av vad som händer och som sällan eller aldrig syns i vanlig media.

Jag kan tänka mig att det skulle handla om en sammanfattad "nyhetssändning" på ca 20 minuter per månad i snitt. Då är frågan om detta gör sig bäst som podd eller YT-kanal? En hel del nyheter kräver trots allt bilder och då vore YT bäst. Men fler verkar följa poddar är kanaler på YT.

Samtidigt är det lite som Povel Ramel skaldade i någon visa att "i radio kan man läsa innantill, och i radio slipper man se ut!". Eller som någon annan sade - "Han har ett utseende som gör sig bäst i radio!".

Så i händelse av en YouTube-kanal - bör jag ens förekomma i bild?

Många funderingar, men valet står alltså mellan podd och YT-kanal. Vad skulle Du föredra?

Funderade även länge över namnet på podden/kanalen, eller kort sagt på nyhetsprogrammet. Först var jag insnöad på en engelsk titel i stil med Unexplained News eller liknande. Men det hela kommer ju att göras helt på svenska. När en god vän undrade vad för slags nyheter det var frågan om så svarade jag "Allt som ses som mysko". Och plötsligt var namnet givet - Mysko Nyheter! Samme vän undrade dock om inte begreppet MYSKO var lite väl generationsbundet, om yngre verkligen fattade vad som avsågs. Jag bad därför min dotter samt yngre kollegor på jobbet att definiera begreppet MYSKO, och visst fattar de vad det betyder även om det inte ingår i deras dagliga vokabulär, vilket det ju gör för oss lite äldre. Med andra ord - nyhetsbyrån heter numera Mysko Nyheter.

Nu återstår att välja - podd eller YouTube-kanal. Vad skulle just Du föredra?

Men först av allt ska boken "Olösta mysterier" bli klar! Den som gillar att läsa om dylikt vet att det i regel är samma mysterier som ständigt återkommer i bok efter bok, kanske med någon ny infallsvinkel. Och hur många böcker om Loch Ness-odjuret och Bermuda-triangeln kan man skriva egentligen? Därför ligger mitt fokus på mysterier som inte tidigare finns beskrivna på svenska i bokform. Många av dessa är av färskare datum och andra är äldre men inte så omtalade. Så boken kommer inte bli den trettonde på dussinet av liknande böcker. Det törs jag garantera! 

Lovar att säga till här när den äntligen är klar!

Små funderingar runt demokrati och rasism

När jag startade denna blogg lovade jag att den inte skulle bli politisk... Måste tyvärr bryta det löftet! Det är så oerhört mycket av mina funderingar som rör sig runt politik och därtill gränsande områden, att det helt enkelt är omöjligt att undvika. MEN jag lovar att dessa inlägg får uppta MAX 50% av inläggen =) Hoppas jag kan hålla det, åtminstone!

Vår statsminister har uttalat sig - ett samarbete mellan Moderaterna och SverigeDemokraterna är ett hot mot demokratin! 

Det vore förmätet av mig att avgöra huruvida Löfven är OND eller bara KORKAD, men det finns inga andra alternativ! Vet han ens vad demokrati innebär? Folkstyre och folkvilja. Om två av landets största partier kan tänka sig att regera tillsammans så är det oerhört demokratiskt, jämfört med att som sossarna regera ihop med ett microparti som dessutom får flera ministerposter. En försvinnande minoritet av svenskarna röstar på Miljöpartiet, ändå får de tunga ministerposter. Exakt HUR är det demokratiskt?

Därtill vill samme Löfven att presstödet ska villkoras, och endast ges till "ansvarsfulla" medier. Så - vem avgör det? Media ska ju dessutom vara OBJEKTIVA (och granska makten, inte folket!) och inte "ansvarsfulla". Kort sagt vill man styra media, exakt vad man kritiserar tex Polen och Ungern för.

Samtidigt beslutar man att starta ett Sanningsministerium i Karlstad. Alla som läst "1984" vet vad det innebär, när staten avgör vad som är sant eller inte! Ett värre hot mot demokratin är svårt att tänka sig!

Det var Mello-final häromsistens. Tusse vann! Tunga namn som Jonna Sima och Anders Lindberg, opinionsbildare inom multistream media MSM, såg sig tvungna att kommentera detta. 

Jag, som ur sosse-perspektiv ses som högerextrem OCH mello-fantast, såg en ung begåvad man som fick en välförtjänt vinst - pga sin begåvning och låt. Och jag har inte heller sett någon kommentera hans vinst på något rasistiskt vis. MEN nämnda Jonna och Anders ser hans vinst som ett långfinger mot rasismen - i och med att Tusse råkar vara mörkhyad.

Hur kommer det sig att hudfärg är så oerhört viktigt bland den kulturmarxistiska vänstern, men inte hos oss som brukar pekas ut som "rasister"? Jag ser mig inte som rasist och struntar högaktningsfullt i hudfärg. Jag ser till person och kompetens. Samtidigt ser dagens vänster bara till hudfärg... Och ändå är det JAG som ses som rasist. Sorry, men jag fattar inte!

Jag anser att man ska se till person. Lämplighet, personlighet och kompetens, när man anställer någon. Medan kulturmarxisterna endast ser till hudfärg och avvikelser. Här kommer även det vansinniga kvoteringssystemet in, som negligerar kompetens och fokuserar på det yttre, som kön, hudfärg och sexuell läggning. Ju mer en person avviker från det "normala", desto större chans för anställning inom media. Och detta anses vara mindre rasistiskt än att anställa folk helt baserat på kompetens, oavsett kön, hudfärg eller sexuella preferenser. 

Kvar står jag, vit medelålders heteroman, och pekas ut som rasist eftersom jag skiljer på sak och person och anser att kompetens och erfarenhet väger tyngre än hudfärg. 

Ursäkta om jag låter uråldrig men på min tid fokuserade rasisterna på hudfärg. Idag är det de självutnämnda anti-rasisterna som är fixerade vid hudfärg. Samtidigt som jag, som skiter i hudfärg, pekas ut som rasist. Sorry, men jag fattar inte...

En engångsföreteelse!

Denna blogg är INTE tänk att vara politisk på något vis, tvärtom ska den vara personlig. Men även politiska åsikter kan vara personliga och därför kommer här ett politiskt inlägg. Dock får det ses som en engångsföreteelse!

Jag röstade på NationalDemokraterna så länge det var möjligt. Partiet ligger tyvärr i malpåse just nu. Enligt mainstreammedia gör det mig till nynazist eller liknande. Men ND, såväl som jag, var etnopluralister, dvs vi anser att varje folk har rätt till sitt eget land. Detta är en nationalistisk inställning och allt annat än rasistisk. När tex komikern Özz Nüjen säger sig vara nationalist för han vill ha ett fritt Kurdistan, han är kurd, så anses det allmänt vara okej, men inte om jag hävdar samma sak för Sverige och svenskarna. Frågan är varför! Om kurder, basker, flamländare, katalaner, mfl, har rätt till sitt eget land, vilket jag anser - varför har inte svenskar samma rätt? Min grundtanke är: ett folk - en stat - även för svenskarna. Hur tusan kan det anses rasistiskt?

Sverige och Europa har slagits mot två totalitära ideologier - kommunism och nazism - och besegrat dem båda. Nu står vi inför en tredje kamp. Denna gång mot en fanatisk religion och ideologi - islam. På alla sätt en värre fiende än de två tidigare! Och istället för att bjuda motstånd tävlar våra politiker om vem som kan vara mest tolerant! Europas portar står öppna, pengastinna muslimska stater bekostar moskéer i respektive land. Samtidigt som man uppmuntrar förökning. 

Det finns idag mer än 42 helt muslimska länder, men bara ETT för svenskar! Och om mindre än två generationer är muslimerna i majoritet även i Sverige, även om invandringen stoppas NU. Jag är medelålders, har en dotter och en nyfödd dotterdotter. Den sistnämnda kommer att växa upp i ett muslimskt land. Och i dessa länder står INTE kristna och ateister högt i kurs!

Kort sagt - folk måste inse att islam är ett ännu större hot än vad kommunismen och nazismen någonsin var!

Medan min flickvän Linda levde, även hon gammal NationalDemokrat trots att hon var adopterad från Sri Lanka, propsade hon på att jag skulle "göra en Macron". Dvs göra som den nuvarande franske presidenten, och ställa upp i valet utan partitillhörighet, något som i princip är omöjligt i Sverige. Hon ville oavsett det att vi skulle försöka. Vi hann göra en hel del innan hon avled hastigt och oväntat av att hennes stora kroppspulsåder brast (hennes operation sköts upp en gång för mycket, just pga alla flyktingar som ansågs viktigare!). Därmed kom min politiska karriär av sig. Det var hon som hade kontakterna och som skötte allt. Kvar finns endast den presentation vi skrev om mig som politisk person. Betänk att jag är nationalist, inte i medias betydelse av nazist, utan nationalist i egenskap av motsatsen till globalist. Dessvärre ligger mina planer på en politisk karriär, på hyllan sedan Linda avled. Men presentationen kan ändå ha ett visst värde.

Här följer den presentation vi skrev ihop:

Vem är jag? Vad vill jag?

Ett försök till presentation

Jag heter alltså Lars Ulwencreutz och brukar beskriva mig så här på sociala medier - Konservativ nationalist, rojalist och EU-motståndare - givetvis. Svart bälte i Sudoku. Far, författare, förläggare, lantjunker, prepper och gentlemannaforskare.

Intresserad av böcker, film, kriminologi, historia, fotografering, matlagning, medicin, släktforskning och mycket annat.

Medelålders, vit och heterosexuell sk cis-man, dvs allt det som idag föraktas i debatterna. Ändå är det ofrånkomligen just vi som fortfarande bär samhället på våra axlar. Och som nu påtvingats försörjningsplikt för personer som en majoritet av befolkningen aldrig velat ha hit.

Jag har barn och det är bara en tidsfråga innan jag har barnbarn, och för att kunna se dem i ögonen så engagerar jag mig nu politiskt. Detta trots att mitt hjärta troligen inte klarar den påfrestning en verklig valkampanj innebär. Jag är alltså villig att dö för möjligheten att kunna se mitt barnbarn i ögonen med gott samvete. Jag känner helt enkelt att jag måste göra något, göra vad jag kan för att ge dessa barnbarn en trygg framtid.

Jag röstade på Nationaldemokraterna så länge de fanns kvar och när partiet lades i dvala blev jag politiskt hemlös. Har aldrig kunnat sympatisera med något av de sju etablerade partierna eftersom de i grund och botten för samma politik, en politik som jag starkt vänder mig emot. En tid stod mina förhoppningar till Sverigedemokraterna men dessa liberaliseras alltmer i sin strävan efter att få komma in i maktens värmande finrum. Kort sagt blir det allt svårare att skilja dem från resten av partierna, bortsett från på en punkt. SD som brukar anklagas för att vara nazistiska är det enda parti vi har som är pro-Israel, medan resten är pro-Palestina. Logiskt? Inte mycket! Och detta oavsett vad man anser om denna lokala konflikt i Mellanöstern som egentligen inte rör oss.

Givetvis finns ett antal intressanta mindre partier, men inget av dem känns helt rätt för min del. Därför har jag efter många om och men accepterat och låtit mig övertalas till att ställa upp i valet som partilös.

Skulle jag beskriva mig själv politiskt med ett enda ord, så skulle det vara ”retrososse”. Inte så konstigt som det låter med tanke på att en av de två enda svenska politiker jag någonsin beundrat, är Per Albin Hansson – mannen som grundade folkhemmet. Den andre är Ian Wachtmeister.

Jag är alltså nationalist. Detta är ett begrepp som idag ofta felaktigt förknippas med främst rasism och nazism. Men även socialdemokraterna var nationalister åtminstone tills Palme tog över. För mig betyder nationalism, utöver att jag älskar mitt land och mitt folk, att jag anser att idén ”ett folk- en stat” är en självklarhet. Och givetvis ska detta även gälla svenskarna även om dagens politiker öppet påstår att vi som folkgrupp inte existerar. Detta samtidigt som man i regel stödjer andra folkgruppers önskan om egna stater. Som en naturlig följd av detta är jag givetvis FÖR ett självständigt Skottland, Vallonien, Katalonien osv. Detta eftersom jag är verklig demokrat och nationalist.

Demokratin är helig för mig. Den är inte ofelbar men det är det bästa systemet som står till buds. Demokrati innebär i grund och botten folkstyre och det är något vi behöver mer av, mycket mer. Så fler folkomröstningar i viktiga frågor och dessa ska vara bindande, inte rådgivande som idag. Logiken säger att ju större enheter desto mindre blir själva folkstyret och därmed demokratin. Så att vara för ett utträde ur EU, ett Swexit, är att verkligen vara för en utökad demokrati. Därutöver bör vi givetvis införa kommunala folkomröstningar.

Min uppfattning om Sverige idag är att vi befinner oss i fritt fall på alla plan. Ett samhälle där vår respekt och vår tolerans för alla slags grupper som faller utanför det sk normativa gjort att det idag är dessa smågrupper som anger takten och tonen för hur den breda allmänheten ska leva. Och den respekten och toleransen är tyvärr inte heller ömsesidig. Detta bevisas dagligen genom att såväl politiker som så kallade kändisar kan uttala sig i stil med ”Jag hatar alla vita män!” och detta sedan hyllas i pressen!

Samma press som uppmanar oss att inte föröka oss samtidigt som de propagerar för ökad invandring för att landet påstås ha för få invånare! Samma politiker och press skiljer aldrig på svenskar och svenska medborgare, vilket ju i grunden är två helt skilda saker! Enligt dagens självutnämnda anti-rasister är detta självklara faktum dessutom rasistiskt att påpeka. Enligt deras sätt att resonera är en katt född i ett stall per automatik att betrakta som häst. Logiken är minst sagt absurd och hyckleriet vet inga gränser. Alla som bosätter sig i Sverige betraktas som svenskar (inte bara som svenska medborgare), samtidigt som man anser det självklart att vi inte blir kineser bara för att vi flyttar till Kina och blir medborgare. Och dessa inkonsekvenser och logiska kullerbyttor möts vi ständigt av från politiker och deras främsta propagandaorgan – medierna.

Sedan 1975 har vi utsatts för två stora sociala experiment. Dels ”det mångkulturella samhället” och dels ”genusteorin”. Detta innebär att samhället och debatterna idag är baserade på subjektiva känsloargument, en massa tyckanden, istället för saklighet baserad på empirisk naturvetenskap. Man diskuterar, helt seriöst, på politisk nivå om att införa ett tredje kön tex, utöver de två enda som rent vetenskapligt existerar. Om man överför tanken på något mer konkret än våra egna upplevelser, så blir absurditeten uppenbar – oavsett hur mycket jag tycker eller inbillar mig att min bil är en helikopter, så kan den ändå inte flyga. Vi måste inse att experimenten, oavsett hur godhjärtade tanken med dem var från början, totalt har fallerat.

Utöver problemen som skapas genom folkutbytet och genus-vansinnet, så ligger försvaret, lag & rätt, skolan och pensionärerna mig extra varmt om hjärtat. Man skulle kunna sammanfatta det så här – att vuxna män som upplever sig själva som små flickor, inte får gå på damtoaletten är inget verkligt problem. Att vi har hemlösa och fattigpensionärer är däremot det i allra högsta grad!

Så det främsta symptomet på vårt samhälles förfall är den sk snöflinge-generationen. En generation som blir kränkta av allt, med lite god vilja, och försöker omforma resten av samhället utifrån sin egen kränkthet. Det finns två effektiva sätt att komma till rätta med detta varav bara det ena är genomförbart. Det ena tolv månaders obligatorisk värnplikt, oavsett kön, och det andra är att hela 08-området får leva sex månader under den kallare delen av året, helt utan ström. Att vara strömlös lär en snabbt skillnaden på verkliga problem och inbillade.

Så vad vill jag göra? Till att börja med avser jag att tillsätta ministrar utifrån kompetens istället för partifärg. Som exempel vore tex Leif G W Persson en dröm att få som justitieminister. I övrigt, rent administrativt, behövs en helt opolitisk ämbetsmannakår samt givetvis ett återinförande av tjänstemannaansvaret.

Därefter kan vi börja sträva mot målet – ett samhälle baserat på förnuft istället för på de lättkränktas tyckanden.

1960 hade vi världens högsta levnadsstandard, 14% inkomstskatt och ingen moms. Och det är målet att vi ska nå dit igen! Dessutom hade vi då något som saknas idag – en framtidstro.

Man kan inte hindra utvecklingen sägs det. Det må vara sant eller inte, men man kan lika förbaskat styra den och den går att styra tillbaka till en modernare form av en äldre version. Det är ingen skam att återgå till något som faktisk var bättre än det som kom och ersatte det. All utveckling är onekligen inte positiv, tvärtom.

Jag värnar med andra ord Sverige och svenskarna och sätter svenska intressen främst. Detta kommer garanterat att ge mig epitetet rasist, men i så fall bär jag det stolt med rak rygg och höjt huvud.

Det finns framför allt tre saker som dagens politiker verkar fobiska för. 1) Att säga – ”Jag tar ansvar för det här!” 2) Att kalla en spade för en spade 3) Enkla lösningar på invecklade problem. Och när det gäller det förstnämnda så är det verkligen något som folk längtar efter!

Jag lider inte av någon av nämnda fobier, tvärtom. Därför är min främsta valslogan –

Rösta på mig så tar jag hand om skiten!

Och enklaste sättet att rösta på mig är genom att skriva mitt namn på en blank valsedel!

Skrivplaner och annat

Det har varit ett udda år, minst sagt! Bortsett från själva pandemin, som jag hittills klarat mig undan, är väl det roligaste att jag blivit morfar till en fantastisk liten tjej, och fått ett bonusbarnbarn på köpet! Därtill har jag fått en liten sjö uppkallad efter mig - Ulwtjärn.

Det sistnämnda pga min "kulturhistoriska insats" med dels "Från Oden till Vasa" och dels "Fornnordiska sagor". Båda har blivit succéer.

"Från Oden till Vasa" var från början inte ens tänkt att bli en bok. Det var min släktforskning som spårade ur och resulterade i ett samlande av forn- och medeltida regentlängder, och detta i sin tur sammanställdes till sist i bokform tillsammans med mina funderingar och slutsatser. Eftersom den inte var avsedd för publicering från början så saknar den notsystem vilket är en enorm brist.

Här finns en trevlig recension av boken och här återfinns en minst lika trevlig artikel om den. 

Fornnordiska sagor var en av de stora orsakerna till att jag gick in i väggen februari 2017. Men sett så här i efterhand var det värt det! Dessa sagor hade aldrig tidigare tidigare givits ut i en komplett utgåva. En tredjedel av dem var aldrig ens översatta till svenska! Detta trots att så många av dem utspelar sig här.

Här en recension av bokverket och här en trevlig artikel om själva arbetet med den.

Så efter att ha vandrat i Johannes Magnus och Peringskiölds fotspår och försökt skapa en så komplett regentlängd som möjligt, och kämpat fram den första kompletta utgåvan av fornnordiska sagor, har jag då gjort mitt? Är min insats när det gäller historia och kulturhistoria avklarad nu?

Jag tror inte det... Bortsett från att alla skriverier numera går trögt sedan min träff med nyssnämnda vägg, så känns även hjärnan seg. Jag var en jäkel på sudoku och under ett års tid kunde jag inte lösa dem alls, nu är jag nästan uppe på min gamla nivå igen men det går ack så långsamt. Och faktum är att den här bloggen delvis fyller syftet som träning när det gäller att formulera meningar i text igen.

Först på priolistan står min kokbok. Den ska komma ut i en ny reviderad och utökad utgåva. Därefter en bok som jag längtar efter att få börja jobba med igen - "Olösta mysterier". Och har Du besökt bloggen tidigare så vet Du redan att jag även planerar en bok om Palme-mordet. Därtill måste jag även komma igång med mitt förlag igen. Det är fullt aktivt, tryckning och försäljning fortgår, men det släpps inget nytt och det måste det bli ändring på.

Åter till eventuella insatser när det gäller historia och kulturhistoria. Finns det mer jag kan göra? Ja tveklöst! 

Först och främst finns det en för oss oerhört viktig historisk bok som aldrig översatts till svenska - det måste åtgärdas! Men översättare är löjligt dyra!  Därtill skulle jag vilja sammanställa en historiebok utifrån den regentlängd jag skapade i "Från Oden till Vasa". Och även en liknande bok om andra folkslag som utvandrade från Skandinavien under folkvandringstiden. Oerhört spännande område! Visste ni till exempel att i Sverige sågs de gotiska kungarna ute i Europa, som svenska kungar som regerade utomlands. Och det var inte bara goterna som hade sina rötter häruppe i norr, utan många fler folkslag.

Till detta med en bok om folkvandringstiden hör även ett projekt av helt annan natur. Jag skulle vilja få till stånd en arkeologisk utgrävning på en svensk obebodd ö. Visserligen har jag pluggat lite arkeologi, men mest för mitt höga nöjes skull. Nej någon annan skulle få leda utgrävningarna givetvis, men jag vill vara med och se vad man hittar, dvs om man hittar något. Hade jag möjlighet skulle jag försöka sponsra denna utgrävning via något universitet och/eller museum. Vi får se om jag finner någon lösning. I värsta fall får jag nöja mig med att skriva och publicera mina spekulationer och därmed försöka väcka nyfikenheten hos någon som i sin tur kan fixa en utgrävning.

Det har sina nackdelar att vara så kallad gentlemannaforskare, dvs att bekosta sina experiment och sin forskning ur egen ficka.

Palme-mordet - igen

 Jag missade tidigare att påpeka att mitt resonemang förutsätter ett par saker. 

1) Att mordet var planerat och INTE var ett infall av en ensam galning som grep tillfället i flykten. Varför? Ja, det mesta tyder ju faktiskt på att det var planerat. Detta är dock synnerligen diskutabelt! Vi sk "privatspanare" är långt ifrån ense i frågan! Precis som vi är oense i det mesta =)

2) Tror inte det påverkar mitt resonemang i stort, MEN jag är övertygad om att mordet var inhemskt. Flera stater, som Chile, USA och Sydafrika, hade skäl att önska Palme ur vägen. Ändå var nog palmehatet som störst just i Sverige. Särskilt inom vissa kretsar. Personligen skulle jag nog kunna säga att det är minst 90% chans att mordet är helt svenskt.Möjligen att man fått hjälp utifrån, men motivet och planeringen lär ha varit fullkomligt inhemsk.

3) Att ens nämna motiv utan att ha en gärningsman, är givetvis fullkomligt regelvidrigt. Men det finns en orsak till varför militären, hemvärnet, polisen, med flera hade en "akut" orsak till att frukta Palmes agerande!

Detta är en blogg och jag avser att skriva en bok om mordet på Palme, därför kan jag inte gå in på detaljer. Men vissa saker kommer onekligen att publiceras här!

Tills sist - UTMÄRKT att flera uppmärksammat att POLISEN maskerar FÖR MYCKET i de dokument de släpper! Se vidare kollegan Gunnar Walls blogg!

Gunnar Wall är onekligen den främsta källan när det gäller detta mord. Detta genom sin objektivitet! Trots sina politiska sympatier är han föredömligt objektiv, något som måste erkännas även om jag själv kan klassas som "högerextrem" i jämförelse.

Denna "högerextrema" infallsvinkel är INTE av ondo. Tvärtom! Jag minns hur de på "min" sida resonerade när det begav sig! Och just därför misstänker jag någon form av högerextrem "konspiration". Jo, med dagens mått mätt är jag fortfarande "högerextrem" =) Detta torde dock inte påverka min input i fallet, annat än positivt!

 

Första inägget

Ni som känner mig, personligen, vet att jag fascinerats av Palme-mordet sedan det skedde 1986 och att jag länge funderat på att skriva en bok om mordet.

Till skillnad från min vän och kollega Gunnar Wall, kommer jag inte att vara "objektiv". Efter 35 år är jag tämligen säker på MOTIV och TILLVÄGAGÅNGSSÄTT. Därtill har jag ett par namngivna gärningsmän, varav den ene höll i vapnet. Dessa två är dock avsevärt mer osäkra än resten. Och jag kommer inte att namnge dem under deras riktiga namn i en eventuell bok, oavsett hur övertygad jag kan tänkas bli om deras delaktighet. När det gäller MOTIVET och TILLVÄGAGÅNGSSÄTTET, är dessa baserade på i huvudsak logik,

Vad vet vi egentligen om mordet? Ingenting! Bortsett från att Palme dog. Vittnesmålen spretar åt alla håll. Vi har ett huvudvittne, Lisbeth, som fullkomligt vägrar att samarbeta och vars vittnesmål med all sannolikhet pekar ut ett välkänt vittne (Anders B), för att inte nämna att hon verka sabotera utredningen medvetet! Vi har klockslag från bankomater och stämpelklockor som går fel. Vi kan dividera meter med sekunder i evighet utan att bli klokare. Särskilt som vissa polisers vittnesmål inte stämmer överens med de etablerade tidsangivelserna. Till och med de två kulorna är diskutabla, emedan de hittades av privatpersoner efter polisens sökning, under anmärkningsvärda former och på oväntade ställen. Därtill tvättades kulorna av en mindre begåvad polis, innan de skickades till dåvarande SKL i Linköping. I rättvisans namn var dock DNA-spår knappast något man funderade över så tidigt som 1986. Personligen tror jag dock kulorna är de rätta.

Är vi ens säkra på flyktvägen uppför trappan? Nej tyvärr. Mördaren försvann in på Tunnelgatan - punkt. Vi har ett oerhört viktigt vittne här - Lars Jeppson. Som dessutom utsattes för väldigt pressande förhör, men som ihärdigt vidhöll sin historia om mördarens flyktväg uppför trappan. Ändå finns det vittnen som berättar om udda aktiviteter nedanför trappan, bland annat på en restaurang. För att travestera de som tror att vittnet Engström är mördaren, "Det är svårt att komma runt Jeppson!". Mycket står och faller med hans vittnesmål. Jag kan givetvis inte påstå att han ljuger, tror inte det ens på ett mer personligt plan! Men något är fel! I min värld blir Lars J något av en felaktig pusselbit! Har han sett fel? Missuppfattat något? Tagit något för givet? Tror som sagt inte att han ljuger, men något i hans vittnesmål får mig att reagera... Vad är det vi missar?

Kort sagt, efter 35 år har vi egentligen inte mer fakta om mordet än vi hade 1986. Vi vet inte VEM, eller VARFÖR och inte heller HUR, bortsett från att Palme uppenbart sköts till döds.

Det enda vi vet med säkerhet är att det INTE var Christer Pettersson! Det har han papper på!

Hur går man då vidare? Så vitt jag kan se det så finns det bara två möjliga vägar. 1) VAD hände innan mordet? 2) VAD hände efter mordet som KAN ha med mordet att göra.

TVÅ varningar inkom straxt innan mordet. En från Anders Larsson och en från Ivan von Birchan. Anders Larsson rörde sig i kända högerextrema kretsar, medan von Birchan var en ökänd legoknekt. Enligt mig är Anders Larssons varning av störst intresse.

Därtill har vi ett flertal personer som vittnat om att de blivit tillfrågade om att likvidera Palme mot ersättning. I flera av dessa fall vet vi dessutom VEM som kommit med erbjudandet (bla en polisman!).

Efter mordet hände flera saker som möjligen kan ha samband med själva mordet. Först har vi den så kallade affären Martinger. En politiker som utsätts för trakasserier och karaktärsmord pga att han finner intresse i det vittnesmål som säger att Hans Holmér inte bara var i Stockholm under mordnatten, utan dessutom åkte förbi för artt inspektera mordplatsen. Oavsett vad man tror om vittnesmålet, så står inte repressalierna i proportion för Martinger, som blir utsatt för ett rent justitiemord.

Sedan har vi historien om Håkan Ingerwald. En fd fallskärmsjägare som kidnappas och misshandlas för att sedan lyckas fly. Innan dess hade han sagt "Händer det mig något så beror det på Palmemordet!". Senare avfärdades det hela som ett falsarium. MEN om jag förstått mina uppgiftslämnare rätt, så hävdade pressen att kidnappningen var fejkad, ca två veckor innan polisen kom till samma slutsats via Ingerwald tillbakatagande av anklagelsen! Med reservation för att missuppfattat det hela! Här finns mer att utreda, mycket mer!

Fallet Ingerwald är dock intressant av flera skäl. Dessa fallskärmsjägare förekommer på flera håll i utredningen och sent som hösten 2019 hördes flera fallskärmsjägare i utredningen.

Sedan har vi åklagare Krister Petersson minst sagt underliga agerande under våren 2020! I februari släpper han bomben - innan sista juni ska vi presentera mördaren och personerna bakom mordet! Huru vida det räcker till åtal verkar bero på hur många gärningsmän som är i livet fortfarande. Petersson påminner mest av allt om ett barn dagen innan julafton - "Haha, jag vet vad Du får men får inte säga något!"

När den välkända presskonferensen sedan sker i juni sitter både han och Melander och presenterar en taffllig powerpointspresentation, och skäms. Intrycket blir att de mest av allt varit någon annanstans. För oss som tittar blir det verkligen ett antiklimax. Inget nytt framkommer, trots alla löften. Istället får vi en flummig presentation av Stig Engström som gärningsman. Snudd på ordagrant från den senaste palmemordsboken.. Någonstans blev det hela direkt pinsamt... Pinsamheten förevigad av att ordet Polismyndigheten,blev PENISEN, i en påpasslig bild =)

 Så vad hade hänt mellan februari och juni 2020? Så vitt jag kan se, en sak av vikt - en vecka innan presskonferensen hade man en genomgång för regeringen. Med ALL sannolikhet blev reaktionen - NEJ! Det här kan ni inte presentera! Hitta något annat, oavsett vad! Man fick helt enkelt ett slag över fingrarna - detta kan ni INTE säga! Hitta på en nödlösning!

Närmast till hands låg givetvis den senaste boken om Palmemordet. Detta råkade dessvärre vara den bok som pekade ut Stig Engström som gärningsman....

Givetvis spekulerar jag fritt, men något har uppenbarligen hänt mellan Peterssons båda uttalanden, det behöver man knappast var paranoid för att inse!